Husjakten

Det blev inte huset på Viksäng. Det seknade iväg nått otroligt, jag förstår inte riktigt folk. Det känns ibland som att ju risigare hus dessto vildare budgivning. Men jag hoppas fortfarande att drömhuset ska dyka upp, dock måste jag erkänna att mitt goda optimistiska mod börjar ta slut. Är inte nå vidare kul längre om jag ska vara helt ärlig. Motgång efter motgång, någon gång måste det vara vår tur. Eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0