Fotbollsgalan 2007

Min pojke är på Fotbollsgalan, och jag sitter hemma i mitt lånade hem och tittar på Fotbollsgalan. Jättekonstigt och tomt att vara här utan min Daniel.

Den senaste veckan har vi umgåtts nästan dygnet runt, och stundtals har det blivit lite panik. Jag börjar dra på mig en sån sjuk tristess att det är helt otroligt. Det blandat med att ha ont hela tiden, och att inte ha något hem att dra sig tillbaka i slutar emellanåt i en mindre katastrof. Som tur va så står inte bara jag för den hela tiden ;)

Hur som helst känner jag mig väldigt lycklig över att jag har en sån underbara pojkvän. Jag älskar honom verkligen och han betyder ofantligt mycket för mig. Han är bra för mig, riktigt bra. Det tänker jag vara riktigt rädd om.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0